Länge leve 8 mars – Karis tal

0

kari littmarck-sahlin

Tack för att jag har blivit inbjuden till detta firande av den internationella kvinnodagen! Jag är stödmedlem i Asylkommittén och Kvinnojouren Blåklockan. Den internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 på initiativ av Klara Zetkin vid en socialistisk kvinnokonferens i Köpenhamn. Syftet var ökad jämlikhet mellan könen och kvinnlig rösträtt.
Och 1977 rekommenderade FN att den internationella kvinnodagen firas 8:e mars. Det finns fortfarande två länder som inte har kvinnlig rösträtt, Saudiarabien, som har lovat att kvinnor ska få rösta, men behåller mycket av begränsningarna och kontrollen av kvinnorna, och det finns ett land där varken män eller kvinnor får delta i politiken, det lilla oljerika sultanatet Brunei. På kvinnodagen påminner vi oss om allt våld kvinnor utsätts för, frånvaron av jämlikhet, frånvaron av lika lön. Att 8 män äger lika mycket som den fattigare hälften av jordens befolkning. Att det är män som äger jordbruksmark, men kvinnor som odlar. Men det viktiga är att påminna oss om systerskapet, alla kvinnor som stödjer varandra och de framgångar som kvinnokampen har
lett till.
Först till den mörka sidan med några exempel: Högerextremister som NMR i Sverige och olika religiösa
fundamentalister som IS/Dash har en liknande kvinnosyn, kvinnan är bara till för mannen och att föda hans barn. Men våldsamma män med liknande kvinnosyn finns i alla samhällsklasser och länder, kvinnor dödas av sina män. I Gävle har 4 kvinnor dödats av sina män under de senaste 5 månaderna. Minst ett av dessa var hedersrelaterat, en man mördar sin fru, 3 små barn har blivit utan sin mamma.

I Sudan könsstympas 80-90 % av alla kvinnor, och i flera länder däromkring, även kvinnor som bor i Sverige. Flera barnmorskor i bl a Gävle har fått lära sig hur de kan hjälpa dessa kvinnor. På många håll i världen, t ex Polen och Ungern, hotas kvinnornas rätt till sina egna kroppar genom att man försämrar rätten till abort. Också i Sverige finns en sådan organisation, som man kan se på gatan i Gävle ibland. Det är ett skrämmande mönster hur kvinnor i hela världen förtrycks genom fysiskt, socialt, ekonomiskt, politiskt våld.
Men vi stödjer varandra, gör motstånd, organiserar oss. Igår var jag på Kvinnojouren Blåklockans 8:e mars-firande, och där berättade en kvinna, som just varit i Palestina och Israel i 3 månader om det strukturella våldet och förnedringen både män och kvinnor utsätts för och som föder våld i hemmen, det är kvinnor både i Palestina och Israel som får bära konsekvenserna på sina kroppar och i sina upplevelser. Kvinnliga soldater i den israeliska armén kan t o m bli hårdare och hänsynslösare än männen. Våldet i hemmen i Israel är ett stort problem. Men det finns kvinnor från Palestina och Israel som förlorat en nära anhörig, som träffas och samtalar om våldet, vad de har varit med om. Det är genom att formulera vad du har drabbats av, som du kan hitta kraft att fortsätta livet.

Hela Me-too rörelsen är ett levande bevis på hur mycket som ändras till det bättre när vi kvinnor inte längre låter skammen tysta oss, när vi förstår att det sexuella väldet inte är vårt fel, när vi vågar berätta för varandra vad vi varit med om. Häromdagen fick en f d minister avgå direkt när det kom fram att han tafsat på kvinnliga medarbetare. I Latinamerika växer kvinnorörelsen lavinartat, det var framförallt morden på två unga kvinnor som utlöste det, samt att man tänkte avskaffa aborträtten i Argentina.

I maj 2018 lyckades irländarna få bort en lag som förbjöd abort. Nyligen kom en ung kvinna med ursprung från Somalia in i riksdagen för miljöpartiet. Man kallade det för att det varit klanröstning, hon berättade då att om klanen hade fått säga till så hade hon aldrig kommit in i riksdagen. Det går alltså att bryta klanväldet och hederskulturen i Sverige. Kvinnojouren Blåklockan i Gävle har hjälpt många kvinnor som lämnat en destruktiv våldsam man, även från hedersrelaterat våld. Kvinnor för fred kämpar för att behålla Sverige kärnvapenfritt och att vi ska slippa den våldsupptrappning ett medlemskap i NATO skulle innebära. Det har också visat sig att när kvinnor deltar i fredsförhandlingar, så blir de överenskommelserna mer hållbara. Unga kvinnor vet om sina rättigheter och många bidrar med musik, sång, humor i text och bild, vågar berätta mer öppet om bl a sexuellt våld och förnedring de är med om. Och de flesta män är inte våldsamma, jag tror att de blir alltmer
medvetna om sitt ansvar att lyssna på kvinnorna, att tro på deras berättelser. Och jag vill avsluta med Helga Henschen, en svensk författare och bildkonstnär:

”Det är den goda handlingens människor som gör världen mindre
skrämmande.”

Leave A Reply

Your email address will not be published.